Livet

''Så tack till ni som hoppade på det här tåget!''
 
.. Säger en kvinnlig röst och tittar rakt in i ögonen på mig och till åskådare sitter 25 arbetskamrater.
 
 
13 veckor tidigare var jag en del av ett nytt arbetslag, en del av en stor riskanalys, en kaosartad diskussion på en arbetsplats. En del ur en tidningsartikel och en ilska inom många. Jag var en av dom första sjuksköterskorna  på Norrlands Universitetssjukhus BB på flera årtionden... och jag var den enda som skulle få glädjande besked att bli kvar. 
 
''Över 100 avvikelser har kommit till kännedom under sommaren, på hela kvinnokliniken. Inte en enda av dessa har varit relaterade till sjuksköterskorna på BB'
 
Det jag trodde skulle bli min dödsdom, blev till min förvåning väldigt positiva besked. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna ro den där båten i land inom en förlossningsvård som blöder. Jag grät första dagarna påväg hem från jobbet när jag tänkte på alla mina viktiga arbetsuppgifter. Idag gråter jag åtminstonde inte, fast än jag kommer hem kl 10 på kvällen ligger i sängen och prioriterar morgondagens upgifter till kl 23:30 och drömmer resterande av natten om nyfödda barn. Men idag vet jag också att jag faktiskt klarar av mitt jobb. 
 
Mellan arbetspassen rasslar jag ibland ihop någon otydlig skoluppgift som jag aldrig tror kommer bli godkänd. Men varje gång blir feedbacken från läraren mer och mer positiv. Jag verkar trots allt förstå en fristående kurs mitt under ett program för förskolelärare. Jag verkar tydligen förstå böckerna, studierna och lärararnas uppgifter korrekt utan att behöva kompletterna. 
 
Läser jag inte genuspedagogik, ger en blodtransfusion, palperar en livmoder, hämtar Nellie på skolan, laga middag, tvättar, eller handlar. Försöker jag testa på Iksus alla gruppträningspass med en nyfunnen vän. Det ena är roligare än det andra och när jag inte orkar göra någonting vettigt en ledig dag sjunker jag ner i poolen på spa med kurslitteratur och låtsas göra någonting viktigt. 
 
I övrigt ser jag och Nellie framemot att åka till England om en månad! Som sagt, livet fortlöper framåt, var dag.