❤️

Skriv inläggstext 

1

När man snart är en nyexaminerad sjuksköterska

Klockan tickar snabbt, usch jag vet. Om någon bara kunde berätta för mig vad jag borde göra med mitt liv vore de så skönt! Kanske är alternativen för många och jag vill som vanligt, för mycket. Vad ska jag jag tänka på när jag söker ett jobb? Att lönen är bra, eller att jag verkligen trivs med det jag gör. Men hur ska jag veta vad jag trivs med när jag aldrig tidigare jobbat som sjuksköterska och hur ska jag veta vilken lön jag egentligen är värd? 
 
Ska jag lägga mig och skvalpa på ingångslönen för detta landsting eller kommun eller borde jag värdesätta min egen kompetens. Men vilken kompetens? Vad kan jag egentligen? 
 
...Borde jag ta ett jobb där jag kanske får möjlighet till en betald vidareutbildning? Men de betyder i sin tur att jag och Viktor än en gång kommer prioritera bort ett utökat familjeliv framför karriären, vilket kanske sticker dig i ögonen. För det finns trots allt människor där ute som tycker att de var egoistiskt att vi inte serverade Nellie ett syskon på beställning lagom till 3 årsdagen... Och de blir inget syskon till 6 årsdagen heller, för den delen. 
 
För någonstans väljer man! Karriär eller att utöka familjen, så är de. En graviditet kan sluta med att man stirrar ner i toaletten i 9 månader i sträck, jag vet för jag har varit gravid. Sen väntar en härlig föräldraledighet där du inte hinner - någonting av allt de där du tänkte, För du hade fullt upp med att amma ett spädbarn. Så de var den summan av den ekvationen..
 
Kanske borde jag ta ett jobb vart som, oberoende av lön eller arbetsplats och sedan söka in till de målet egentligen hela tiden var - Barnmorska. 
 
Att vara examinerad barnmorska när jag var 25 år är det jag alltid strävat mot, annars skulle jag aldrig sökt in till grundutbildningen direkt efter gymnasiet. Jag hade ett personligt mål! Det var mitt, du har förmodligen ett helt annat. 
 
Men är de barnmorska jag ska bli då? Eller borde jag inte sitta i en ambulans som ansvarig Intensivvårdssjuksköterska med en dålig patient i respirator med blåljus påväg tio mil åt något annat håll mot ett nytt sjukhus. 
 
Jag vet inte, för första gången i hela mitt liv vet jag inte längre vad jag borde göra. Men vad jag än väljer att göra så vet jag att det kommer att påverka mig. Idag, imorgon och i resten av mitt liv! 
 
Det är ganska spännande.
1

Att skiljas från en mor...

Svarta skor iklädd en grå rock, elegant, välklädd. Jag känner igen den här typen av människor.

Den här mannen har blivit tilldelad en uppgift som han kommer uppleva som något av de jobbigaste uppdraget i hans yrkesliv. Jag är hur lite jag än vill, den största delen av den här historien.

Det är efter långa möten de här beslutet kan tas. Den mest kompetenta, med tre års högskolestudier, utbildad med internutbildningar och med mest yrkeserfarenhet ska få göra det och jag antar att han kollade sig i spegeln och skakade på huvudet många gånger innan han satte sig i bilen och åkte iväg.

Förskolepersonalen har redan klätt på mig, ställt mig i ordning för det som komma skall. Det värkte säkert i deras hjärta med. In kliver en professionell man, tar mig i handen och föser ut mig från förskolan. Vi passerar tillsammans över hela skolgården innan han sätter mig i hans bil, spänner fast bältet och kör iväg. Väl hemma sitter min syster på bron och gråter, hon har suttit där i flera timmar och de är kallt. Vi åker iväg och när vi kommer tillbaka står mamma och packar väskorna, jag står barfota i källaren med några leksaker i handen och frågar om dom får följa med?

Sen skiljs vi.. Mamma ska komma till oss sen, men mamma kommer aldrig.

Jag visste som 6 åring att ingen ville ta hand om mig, jag förstod att jag var annorlunda.
Idag förstår jag att jag var traumatiserad, komplicerad och att ingen vuxen vågade komma nära mig..