Normalisera inte barnfetma - även om ditt barn råka vara söt som socker

Dom senaste veckorna som börjar bli månader har bestått av vetenskapliga artiklar, resultat framforskat av specialiserade läkare och sjuksköterskor inom ett specifikt område. Jag har sökt bland tusentals, läst hundratals och granskat dom mest relevanta utifrån mitt syfte. Allt för att sammanställa en litteraturöversikt med ett kompakt resultat utplockat från upp mot dom 15 mest överensstämmande artiklar som blir mina viktigaste referenser. 

Ämnet som valdes ut, kom egentligen till av en ren slump efter en kurs i folkhälsa i kombination av att min kurskamrat (Som jag förövrigt skriver mitt arbete med) varit på ett BVC besök och fått beskedet att hennes 4 åring har fetma. Det stod då klart att något som kändes så pass viktigt var värt att uppmärksammas.

Sjuksköterskans erfarenheter av de preventiva arbetet mot övervikt hos barn och ungdomar. 

Ja exakt så lyder vårt syfte och de flesta artiklar som vi läser genomsyras av ren och skära svårigheter. 

Här om dagen stötte jag på en mors Facebook inlägg om hennes dotter vars vikt blivit uppmärksammat av skolsköterskan som i ett senare skede JO anmäls. Jag läser igenom beskrivningen av situationen, läser samtliga kommentarer och följer flödet de närmsta timmarna. Ett kommentarsfält överöst med kommentarer som egentligen inte hör situationen till

- Flickan är söt som hon är 

- Man ska lära barnen att älska sig själv

- De springer bort kilona, de är bra med lite hull

 Flickan är verkligen jätte fin, det är ingen som har påstått någonting annat och inte skolsjuksköterskan heller för den delen. Läraren uppmärksammade en viktuppgång, kontaktar sjuksköterskan som väger flickan, konstaterar ett problem och försöker kontakta föräldrarna. Hem med sig får flickan några broschyrer och möts av en mamma som verkar rasa.

Sjuksköterskan har handlat ostrukturerat - Javisst, man kunde vägt barnet efter man fått tag i föräldrarna, eller tillsammans med dom. Men barns vikt screenas i svenska skolor, så är de. Man kunde skickat broschyrer i ett kuvert hem till den skrivna adressen. Man kunde också ha ignorerat ett av världens största folkhälsoproblem - igen. 

Om flickan är söt eller inte lägger inte sjuksköterskan några som helst värderingar i, men hennes jobb är att se barn i befintliga ohälsosamma situationer. Identifiera ett problem och försöka åtgärda de, men i den här frågan är de svårt. Forskningsresultaten har varit tydlig, precis som i den här situationen. Sjuksköterskan har blivit rädd att ta tag i ett utbrett folkhälsoproblem på grund av att du och jag bli kränkta direkt vi ställer oss på en våg och se vår egen vikt, trots att alla egentligen ser att vi är överviktig. På grund av att föräldrar hellre skyller på gener än att faktiskt förstå att det är deras livsstil som är den största påverkande faktorn i viktökningen. På grund av att föräldrar säger att övervikt kommer ''växa bort'', när forskningen tydligt pekar på att barn som är överviktiga löper hög risk att bibehålla övervikten i vuxen ålder. På grund av att föräldrar skyller på tidsbrist, skyller på resursbrist och ekonomiska förutsättningar. Samtidigt sitter en skolsjuksköterska där med ett stort ansvarsområde och försöker välja dom neutralaste orden för att inte kränka någon, för att hon är rädd att bli anmäld men också rädd att inte göra sitt jobb som handlar om att förebygga just fetma hos ditt barn.  

Man ska lära barnen att älska sig själv - Det är väldigt viktigt, självklart! 

Men att lära sitt barn att älska sig själv behöver nödvändigtvis inte betyda att lära sitt barn att acceptera en osund livsstil som kan leda till en rad olika komplikationer senare i livet.

Att lära sitt barn att älska sig själv behöver nödvändigtvis inte betyda att offentliggöra henne på sociala medier och plåstra kommentarer på uppriva sår när mamma hjärtat i själva verket blöder. 

Inte heller att normalisera övervikt, som är ett samhällsproblem enligt forskningsresultat. - Även om ditt barn är söt som socker. 

Vad vill jag egentligen säga med det här inlägget då? Jo, att det är lätt att kasta sten i glashus istället för att sätta sig ner och fundera över varför en situation ser ut som den gör och varför den har blivit som den blev. Egentligen har jag inget behov av att försvara sjuksköterskan men jag suddar gärna ut den svarta färgen, för det finns två sidor, det är inte antingen svart eller vitt. 

Det är inte lätt för en profession att ro en båt med ett av världens största folkhälsoproblem framåt, då ingen av passagerarna tänker hjälpa till.