Livet

(null)
(null)
Konferens i Uppsala 
(null)
Vin på Kungsholmen 
(null)
Klinikfest med psykiatrin 
(null)
En helg på hamnmagasinet 
(null)
En vanlig dag 
(null)
En promenad i Uppsala 
(null)
Första disco
(null)
En semester 
(null)

Stockholm 

Fjällvandring och fiske

Nellie valde årets sommarsemester, fjällvandring och fiske!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

En kort reflektion

Svetten rinner längst pannan....Bara lite till.. Lite bättre än förra gången.Jag tittar åt vänster, på Viktor. Han ser ut att tänka samma sak, för benen rör sig i ruskig takt. Han har redan cyklat över 2 mil, förmodligen ett nytt rekord. Kanske borde jag göra någonting annorlunda, mer motstånd eller stå upp oftare. Tiden är över och jag tittar på skärmen och konstaterar, nytt personligt rekord. Benen viker sig nästan ner för trappen. 4 månader med gymkortet, resultaten börjar synas. Äntligen.

Väl hemma väntar två blöta maskiner tvätt i en korg. Men allt annat var ju liksom viktigare, halvera tvättiden och hänga allt på saker runt om i lägenheten efteråt går väl också bra.

Jag röjer ut allting från toaletten, häller ut femton kanyler, sprutor och koppar doppade i röd karamellfärg som har torkat likt blod. Drar upp vatten i en spruta och vinklar till en sked bredvid. Krossar några Treo och häller ut. Lägger mig ner i en oskön ställning med systemkameran och börjar fota.

120 stycken bilder senare i jakten på total perfektion - vi pratar även en veckan senare, timmar av redigering och mejlande är bilderna på inne grafiska. Jag är helnöjd, men definitivt i tankarna på någonting nytt. Redan påväg.. Jag skulle förmodligen i detta läge tacka ja till vad som helst, vilket projekt någon ens antydde.

Sms på telefonen - från Viktors mamma. Hon försöker ivrigt få tag i honom. Men han har ingen telefon, inga tankar på att ordna en heller. Argumentet är ''Det är skönt att ingen kan nå mig'' Hon undrar vad han gör. Jag vet faktiskt inte, hemma och jobbar? När jag tänker efter kommer jag på att vi inte pratat ordentligt sen.. Lördags förmiddag och det är tisdag idag? Jag har gått och lagt mig vid 22:30 och Viktor kommit in och lagt sig vid 02-03. Han har försökt sova tidigare men inte kunnat. Han har likt jag, haft tankarna på någonting nytt och behövt kliva upp.

Ibland tittat vi på varandra som två giriga självupptagna individer som är totalt livrädda att misslyckas med en plan vi aldrig någonsin haft. Karriären och ambitionen om att bli bäst på någonting vi kanske aldrig ens kommer bli bra på. Men vi är för upptagna för att reflektera vidare över det. Så vi fortsätter. 

Sen sköljer den där känslan över mig - om misslyckandet och allt man inte gjort. Det man kunde gjort annorluna. Hatet över att man kunde gjort mer. Självföraktet som får en att vilja slå huvudet hårt i väggen till känslorna domnar bort.